French Realist Painter , 1796-1875 French painter, draughtsman and printmaker. After a classical education at the Coll?ge de Rouen, where he did not distinguish himself, and an unsuccessful apprenticeship with two drapers, Corot was allowed to devote himself to painting at the age of 26. He was given some money that had been intended for his sister, who had died in 1821, and this, together with what we must assume was his family's continued generosity, freed him from financial worries and from having to sell his paintings to earn a living. Corot chose to follow a modified academic course of training. He did not enrol in the Ecole des Beaux-Arts but studied instead with Achille Etna Michallon and, after Michallon's death in 1822, with Jean-Victor Bertin. Both had been pupils of Pierre-Henri Valenciennes, and, although in later years Corot denied that he had learnt anything of value from his teachers  Related Paintings of Corot Camille :. | The bell tower of Doual | The Mill at Saint-Nicolas-les-Arras | Portrait of Mme | The bridge of Mantes | Le Batelier de Mortefontaine |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Emerik Stenberg
painted Julagille i Dalarna in 1916
William Morris Davis
February 12, 1850 - February 5, 1934,Davis, who was born in Philadelphia, Pennsylvania, was educated at Harvard. He returned to teach there in 1877 after a period as a meteorologist in Argentina and as an assistant with the North Pacific Survey. He became professor of physical geography in 1890 and of geology in 1898. Davis is acknowledged as the founder of geomorphology, the study of landforms. In his The Rivers and Valleys of Pennsylvania (1889) he first introduced what later became known as the Davisian systems of landscape analysis. His aim was to provide an explanatory description of how landforms change in an ideal situation and his most important contribution to this was his introduction of the cycle of erosion into geographical thought. He proposed a complete cycle of youth, maturity, and old age to describe the evolution of a landscape. In youth rivers occupy steep V-shaped valleys while in old age the valleys are broad. The end product would be a flat featureless plain he called a epeneplaine. This was an ideal cycle but in practice the cycle would invariably be interrupted by Earth movements. It was, nevertheless, strongly attacked by German geographers who objected to it on the grounds that it neglected such vital factors as weathering and climate in transforming the landscape. They also believed him to be undermining their argument that landforms could only be discovered by local fieldwork and the production of regional monographs. Davis also produced an influential work,